Diamonback är precis som tidigare Razer-möss (och
musmattor) utvecklad med spelaren i fokus.
Att denna målgrupp de senaste åren upptäckt att lysande rör och dioder innanför datorprylar är heltufft är något som märks tydligt.
Diamondback finns att köpa i två modeller, Chameleon Green och Magma.
Plasthöljet kring den sistnämndas (och vårt recensionsexemplars) tekniska-
inälvor är transparent med undantag för de två välkomnande knapparna.
Från innandömet lyser ett varmt och mysigt rött sken likt en glöd som även sipprar fram genom scrollhjulet vilket gör musen otroligt snygg.
Jag vågar säga att det är den snyggaste råttan som vandrat på vår jord.
Chameleon-modellens skal är inte lika genomskinligt men är fortfarande behagligt att vila ögonen på -
bilderna som ses i högerkolumnen gör inte denna mus rättvisa.
De som har huvudet på skaft ser att det fortfarande är en Razer-produkt det är tal om,
knapparna täcker nästan halva musen och de är försedda med rejäla urgröpningar som hjälper fingrarna att hitta rätt i de mest pressade situationer.
De har dock tonat ner den speciella utformningen något,
som nu är mer neutral, men den avlånga strömlinjeformen består.
Diamondback är utrustad med fyra stycken knappar jämnt fördelade på vardera sida.
Här dyker Diamonbacks största och enda negativa egenskap upp.
Musen är ambidextriös för att flörta med både höger-
och vänsterhänta men hur man än vrider och vänder på den är knapparna på motsatta sidan av tummen dumt placerade.
Jag lyckas i alla fall inte att använda dem och min spontana reaktion är att man måste steloperera-
lillfingret för att dra nytta av dem eller bara låta fingrarna, likt handen i The Adams, vidröra musen.
Razer Boomslang
För ett par år sen var Razer Boomslang-möss på allas läppar.
Reklamen sjöng vackert om den ultimata spelmusen, med extremt hög sensitivitet och tryckkänsliga knappar.
I realiteten blev projektet med de båda frälsarna en stökig historia, med leveransproblem, bristande kvalité och annat.
När den ena av de två uppföljarna nu lanseras är det kanske dags för revansch?
Efter en tids tystnad var det i våras dags för två nya Boomslang-möss Mystify Razer Boomslang 2100 respektive 2500
att än en gång försöka övertyga det spelande samhället om råttans förträfflighet.
Så blev dock inte fallet, lillebrodern landade inte i butik förrän nyligen och-
2500-varianten lyser fortfarande med sin frånvaro.
Förutsättningarna för succé är således inte de bästa, men det grundläggande kriteriet -
att den finns till försäljning - är åtminstone uppfyllt.
=================================================================================================================
----------------------------------------------------------------------------------------------------
=================================================================================================================
Razer Keyboards:
Razer Tarantula
Razer har alltid släppt välgjorda men dyra produkter som riktar sig till en smal-
publik, men frågan är inte om deras nya tangentbort Tarantula tar priset.
Kan möjligheten till avancerade makron, inbyggda USB-portar och upp till-
100 olika profiler rättfärdiga priset på över 1200 kronor? Tveksamt.
När jag öppnade förpackningen till Tarantula slogs jag-
direkt av två intryck varav det första var "F*n va stort det är".
Nu ska jag erkänna att det tangentbord jag använt sedan flera år tillbaka är ett gammalt Keytronic utan några extraknappar och därför väldigt litet,
men jämfört med tangentbord från Microsoft och Logitech känns det massivt.
Att det är stort är nu inte något större problem och med multimediaknapparna plus de tio-
extraknapparna för makron som måste få plats är det inte heller särskilt förvånande.
Kvalitet och skönhet i ett
Min andra tanke var "Stiligt och svart, typiskt Razer", vilket sammanfattar utseendet rätt bra.
Det går faktiskt att spegla sig i den blanka svarta hårdplasten och den enda färgklicken som syns-
är det blåa skenet från makroknapparna och den välkända Razer-loggan.
De multimediaknappar som finns för att sätta igång din musikapplikation, webbläsare,
etcetera är alla smidigt utplacerade längs kortsidorna på tangentbordet utan någon risk för att du ska råka komma åt dem.
Tarantulan har helt enkelt de egenskaper som kännetecknar Razers produkter.
Trots sin storlek är det både stilrent och praktiskt, vilket är något som bör tilltala den tänkta målgruppen.
Kvalitetskänslan genomsyrar verkligen Tarantulan.
Redan efter första knapptryckningen står det klart att det här är ett välbyggt tangentbord som inte går sönder i första taget.
Mycket av den känslan har nog med vikten att göra, det är trots allt ett synnerligen tungt tangentbord,
men även om jag bortser från det så känns det otroligt välgjort.
Knapparna känns inte sladdriga, något som annars kan vara helt förödande.
Detsamma gäller även multimediaknapparna som trots sin litenhet känns robusta och stryktåliga,
precis som tangentbordet i övrigt.
Nu kostar Tarantula visserligen 1249 kr och har man lagt så mycket pengar på ett tangentbord ska det banne-
mig också kännas att man köpt något som kan tåla ett kärnvapenprov eller två.
========================================================================================================================
Razer Lycosa
Razers nya tangentbord har, precis som sin föregångare Tarantula, fått namn efter en läskig spindel.
Dock är det ingen risk att bli biten.
Razer gör en hel del riktigt bra gaming-hårdvara.
Den här gången testar vi ett fint tangentbord i den övre prisklassen, som tyvärr faller på målsnöret.
Tangenterna är av den nya, låga sorten och personligen gillar jag den modellen riktigt bra.
Man känner sig snabb då man inte behöver trycka ner tangenterna så långt.
Lycosan har en extra USB-port för inkoppling av, till exempel musen.
Lite snålt då många av konkurrenterna har två.
Förutom USB-porten så finns även anslutningar till mikrofon och hörlurar för inkoppling av headset.
Sida fortfarande under konstruktion!
